Plötsliga kroppsliga fenomen som inträffar strax före och under det döden inträder hos människan, dvs. när hjärnan upphör att fungera. I detta skede faller blodtrycket, t.ex. vid svår kroppsskada med blödning. Därvid uppstår syrebrist i hjärna och ryggmärg vilket, om tryckfallet är snabbt, kan ge retningsfenomen i nervcellerna med muskelkramper som följd. Om kramperna omfattar bröstkorgens muskulatur pressas luften ur lungorna förbi stämbanden som kan vara sammandragna. Då uppstår ljudfenomen (”dödsrosslingar”) och man säger att den döende utandas sin sista suck. I de flesta fall inträder dock döden lugnt och stilla, därför att hjärnfunktionerna avtar långsamt liksom andning och hjärtaktivitet. – Tidigare har man uppfattat dödskampen som tecken på människans mer eller mindre medvetna kamp mot döden. Numera vet man att aktiviteten i högre centra i hjärnan under dödskampen är så höggradigt nedsatt att medvetande inte torde föreligga.
« Tillbaka till ordlistan
